Världskulturmuseets blogg

10.02.2011

Turism: diktatur eller demokrati?

”Att resa till diktaturer eller andra auktoritära stater kan bidra till ökad demokratisering, det hävdar Pär Kjellin VD för Apollo Sverige i en debattartikel. Klas Grinell, turistforskare ifrågasätter om turism verkligen bidrar till demokrati.”

Så presenterar P1 Morgon ett av torsdagsmorgonens inslag.  Förra veckan i Aktuellt sade Lottie Knutsson att turismbranschen inte kan ha eller ta något ansvar för sociala frågor. Enligt en undersökning TV4 låtit Novus göra har andelen svenskar som inte vill turista i en diktatur efter revolterna i Tunisien och Egypten gått från 13% till 57%.

Någonting händer i vårt samhälle. Det breda anslag på resandet som vi utgår från i utställningen Destination X känns mer och mer relevant. Själv har jag ägnat mig åt turismbranschen nästan hela mitt liv. Först var jag reseledare, ibland annat Egypten, men också ett gäng andra diktaturer. Då var jag ung och trodde att jag kunde inspirera människor att engagera sig för en positivare utveckling i länderna jag jobbade i. Sedan blev jag idéhistoriker och började forska om turismens roll i den globala utvecklingen. Om relationer mellan kolonialism, rasism, turism, omvärldsbilder och globala orättvisor. Numera jobbar jag på Världskulturmuseet och har varit med i arbetet med Destination X.

När det ska diskuteras om vissa turistdestinationer borde bojkottas blir jag ofta kontaktad. Den senaste veckan har frågan varit het. Vissa vill ha tydliga svar: får man åka till Egypten, Tunisien, Thailand, Turkiet, Burma? Till exempel Jeppe Klockareson från Rair Travel hävdar att turismen har bidragit till Egyptens lidande. 

Som många akademiker svarar jag vagare och mer slingrande på sådana frågor. Det beror framförallt på hur man reser. Att resa till en plats är att gå in i en slags relation till det liv som pågår där. Relationer har man ett visst ansvar för. Ju svårare omständigheterna på platsen är desto större blir ansvaret, tycker jag. Det gäller såväl social förhållanden som resans miljöpåverkan.  Få människor vill eller kan njuta när de ser att andra lider runt om kring dem. Därför kan turistnärvaro vara positivt för ett förtryckt samhälle. Fler ser, och kontakter och möten kan uppstå där människor utbyter erfarenheter med varandra och inspireras av varandra till engagemang för större rättvisa. Tyvärr löser turistindustrin alltför ofta mötet mellan njutare och misär med att bygga all-inclusive anläggningar och avskärma turisterna från lokalbefolkningens livsvillkor. Sådana anläggningar bidrar också väldigt lite till den lokala ekonomin. Då blir det inte så bra. Då tycker jag att turisterna njuter på lokalbefolkningens bekostnad, att turismindustrin skapar vinst utan hänsyn till hur det påverkar produktionsorten, något som aldrig kan vara okej. Men sådant pågår tyvärr dagligen, när vi köper billiga produkter som andra människor producerat under eländiga villkor. Turismen skiljer sig där inte från annan konsumtion. Det är svårt att se varför det skulle vara värre att sälja resor till Egypten än att importera andra varor från Egypten.

Om man som turist istället funderar över hur man kan bidra till att de som lever på destinationen får fler möjligheter att leva sina liv som de önskar, och ser öppningar för att föra det ska man naturligtvis resa, även som turist. Om man är osäker på hur man kan bidra till något gott på destinationen kan man till exempel kolla in organisationen Schyst resandes tips. Turismen har en positiv potential att skapa möten mellan människor, att skapa solidaritet och engagemang för större rättvisa i världen. Det är bra att turismbranschen vill lyfta fram det, som Pär Kjellin från Apollo gör i DN Debatt. Det är den positiva potentialen som gör att jag ägnat mig åt turistindustrin, men det är också frustrationen över att turistindustrin gjort så lite för att förverkliga denna potential som fått mig att delta i debatten. Nu verkar många fler fundera över hur man kan turista mer demokratiskt. Vad har du för idéer, förslag, tankar?

Klas Grinell, fd reseledare & turistforskare. Intendent på Världskulturmuseet.